Del 3: Meh, mal! Så slipper du ystra kryp i dina nystan

I det förra inlägget avslöjade jag att jag drar upp gamla stickade plagg ur begagnatbutikernas rännsten för att förvandla dem till så gott som nya garn. Men går det att göra så utan att dra hem mal, pälsängrar och annat oknytt? Här får du reda på vilka bistra säkerhetsåtgärder jag vidtar för att slippa oönskade snyltgäster.

Det finns små, små varelser som älskar garn lika mycket som du gör. Ja, jag talar om mal och pälsänger.

Nej. Skärpning. Lugn.

Till skillnad från demoner i fantasyromaner åkallar du dem inte genom att nämna dem högt.

Men liksom undervärldens fasor kan du bekämpa dessa små ullfrossare genom enkla redskap som du hittar i ett genomsnittligt kök. Nej, jag snackar inte vitlök och slipade träpålar … ja, vadå? ätpinnar räknas väl dit? … utan om betydligt mer effektiva medel.

Eftersom jag återvinner garn från plagg jag hittar i secondhandaffärer och tar emot överblivna nystan som legat på andras vindskontor ber jag nästan om att bli invaderad och attackerad av flygfän och larviga saker.

Men det blir jag inte. Längre.

Efter en period i en tidigare lägenhet där golvlisterna tycktes bestå av enbart pälsängrar har jag blivit värsta krypkrigaren. Inga nygamla nystan får komma in och leka med mina andra garn om de inte har passerat säkerhetskontrollerna.

Säkerhetskontroll ett är frysen.
Varje ny – alltså gammal – slakttröja åker först in i frysen, där den får ligga och skämmas ordentligt. Sedan åker den fram och in i frysen igen. En krypexpert hävdade nämligen att dubbelfrysning var det enda som bet på de små småjävlarna, eftersom ägg måste hinna kläckas innan det finns något att döda.

Det låter hemskt, jag vet. Men inte hemskare än uppätet garn och söndertuggade halsdukar.

Säkerhetskontroll nummer två är ugnen.
Ullätande rackare tål inte temperaturer på över 60 grader, med det gör ull, om det är torrt. Hade jag haft värmeskåp hade jag lagt in mina ullnystan och ullplagg där. Men eftersom jag bara har en ugn får det duga. Jag lägger tröjan eller nystanen – torra – på en plåt och sätter termostaten på snäppet mellan 50 och 75 grader. Mohahahaha!

Stickkontroller. För att vara bombis på att ingen mamma-mal eller bagge med änger-vingar har flugit och smugit sig in i garngömman ser jag till att söndra och härska med jämna mellanrum.

Så gjorde folk förr i tiden också, med sina yllerika garderober: de tog fram plaggen och skakade och borstade.

Ett mer modernt sätt är att dammsuga väldigt noga, och se till att varenda garntåt och plagg kommer fram i ljuset och luften med jämna mellanrum.

Däremellan får ullgarnerna och -tröjorna gosa med rödcederträ (som luktar mindre skrovmål för krypen) och vakuumpåsar.

– Anna

Tidigare inlägg i serien:

 Återvinn! Få så gott som nytt garn av gammalt

Lyxkällorna: 6 ställen att få tag i billigt – och villigt – garn